Xoloitzcuintle

Lojal, Intelligent och Alert

Xolotizcuintle, Xolo i dagligt tal, är en urgammal ras från Mexiko. Det är en hund av urhundstyp med gamla anor långt bakåt i tiden 3500 - 4 000 år sedan. Man har hittat fynd i gravar från den tiden som visar på att man begravt hundar som liknar dessa. Dess namn betyder guden Xolotls hund och den ansågs helig och man använde den i riter och religiösa ceremonier.

Det är i stora drag en sällskapshund men den stora och mellanvarianten har använts och används till vakt. Det är en larmande vakthund. 1940 började Mexikos kennelklubb att använda rasen i sin logga och man hjälpte till att rädda rasen som var på väg att dö ut, genom en expedition till avlägsna berg i Colima trakten 1963 där man fångade in 10 vilda individer. Än idag kan man stambokföra individer som hittas ”vilt” i byarna runt om i Mexiko.

Den hårlösa genen Foxi3 är dominant men det föds naturligt pälsade valpar i de flesta kullar. Man undviker att para pälsad o pälsad hund med varandra för då riskerar man att den genen som ger hårlösheten försvinner då dom pälsade inte bär den genen. Och vi vill ju behålla rasens dualitet och att den är så autentisk som möjligt som den har varit i Mexiko sen många tusen år tillbaka.

Man får para pälsad och naken med varandra men det ökar chansen med att få många pälsade i kullen men det ökar den genetiska variationen och det behövs i en numerärt liten ras och det uppmuntras. Parning mellan nakna individer är vanligast både i Sverige och utomlands.

Det är ju som sagt var en larmande vakthund och den kan ha lätt till skall men ska avbryta när ägaren tar över. Detta har tyvärr gett en del skälliga individer men det går som sagt bra att träna bort till viss del.

Den finns i 3 storleksvarianter liten, mellan och stor och dom tävlar som egna raser i utställning med egna cert och cacib osv. I vissa länder tävlar dom som samma ras oavsett storlek; USA och England bland annat.

Storlekarna skiljer sig lite åt i mentalitet men ska egentligen inte göra det, likaså ska den lilla och mellan varianten ha samma proportioner som den stora, 10:9, och utseendet ska vara lika oavsett storlek. Man tävlar i sin storlek som man är registrerad i fram tills man mäts in på utställning och vid slutlig inmätning vid 15 månaders ålder så fastställs den storleken hunden kommer att vara.

Rasen är lyhörd, alert, uppmärksam och lugn. Den är lättlärd och rolig att träna men man måste tänka lite ”outside the box” och inte nöta in samma sak länge, det tråkar ut dem och då kommer de inte göra någonting som dess förare vill. Det är lite som att – jaha nu kan jag det hör hitta på något nytt annars gör jag det, den anses som streetsmart och mycket påhittig. Kan lösa problemen själva på gott och ont.

Den har ett lagom motionsbehov men ett stort aktiveringsbehov och behöver använda hjärnan för att tycka att livet är kul.

Det är en rolig ras att äga då ingen dag kommer att bli den andra lik.